Visionen för återvandring av marockaner

– De vill ha dem!

I mars 2024 gav Malika Lehyan, en marockansk parlamentsledamot och medlem av det nationalistiska partiet Istiqlal (som är en del av regeringskoalitionen), en intervju där hon uttalade att det var en prioritet att möjliggöra återvandring av marockaner från Europa till landet.

Lehyan framhöll att hennes främsta mål var att driva igenom en plan som skulle locka den marockanska diasporan tillbaka, eftersom Marocko behöver utbildad arbetskraft, nya investeringar och ökad ekonomisk tillväxt. Hon hävdade vidare att den ekonomiska och sociala tillväxt som en återvändande diaspora skulle kunna generera, skulle vara att föredra framför de penningförsändelser som landet regelbundet tar emot från marockaner bosatta i Europa. Parlamentarikern uppgav också att hon introducerade lagstiftning för att påskynda och förenkla denna återvandringsprocess och uttryckte sin övertygelse om att hennes politik snart skulle bli lag.

Precis som i El Salvadors fall bör de vita nationerna i världen uppmärksamma dessa utvecklingar och börja samarbeta med marockaner som Malika Lehyan för att säkerställa att hennes lagförslag får brett stöd från västerländska regeringar. Lehyan nämnde faktiskt uttryckligen att hon skulle välkomna samarbete med europeiska nationer för att möjliggöra denna omfattande återvandring av Marockos diaspora och tackade de europeiska länder som hittills har varit värdar för dem.

Lehyans vision är omfattande. Hon vill erbjuda återvändande marockaner generösa investeringsmöjligheter, göra det enklare för dem att starta företag, skapa en statlig tjänst som vägleder återvändande marockaner genom processen och låta denna diaspora bidra till kungens moderniseringsmål för nationen.

Målet med lagförslaget är att undanröja osäkerhet kring återvandringsprocessen och försäkra den marockanska diasporan om att det vid en återkomst finns goda möjligheter till investeringar och social rörlighet. Och sådana möjligheter skulle finnas. Marocko rankas lågt i internationella utbildningsstatistik, medan marockaner i Belgien, Frankrike och Nederländerna har uppnått högre utbildningsnivåer (även om de fortfarande ligger en bra bit under nivåerna för de infödda vita befolkningarna).

Malika Lehyans vision är fantastisk, och vi stöder den fullt ut. Men Marocko kan inte genomföra detta ensamt. Vita nationer, särskilt de som har en stor och problematisk marockansk diaspora, måste bidra till denna process och säkerställa att återvandringen blir en "win-win"-situation för båda sidor (ett mål som Lehyan nämner i artikeln).

Ett av Marockos mest akuta problem är att landet är djupt beroende av energiimport, vilket kostar betydande summor varje år. Landet upplever också en djup bostadskris, och dess ledarskap har svårt att implementera en nationell policy för internetåtkomst.

Fördelar för väst

Även om Marocko tydligt anser att en inbjudan till sin diaspora att återvända hem skulle vara en positiv utveckling, är det i själva verket de europeiska nationerna och de vita folken som skulle dra störst nytta av detta.

Marockaner utgör den näst största etniska gruppen i Nederländerna (efter den inhemska nederländska befolkningen) med en population på cirka 420 000 personer år 2022. På samma sätt är marockaner en betydande demografisk grupp i Belgien, med en population på cirka 600 000 personer. Ytterligare 1,6 miljoner marockaner bor i Frankrike, och cirka 1 miljon marockaner lever i Spanien.

Dessa marockaner, ofta ättlingar till "gästarbetare" och nyanlända illegala invandrare, utgör en stor börda för det kontinentala Europa. I slutet av 2022 deltog marockaner i upplopp i Belgien och Nederländerna efter att deras landslag (det vill säga det marockanska laget) besegrade det belgiska laget i fotbolls-VM. De karvallande etniska minoriteterna orsakade skador för miljonbelopp och skadade flera poliser. I vissa marockanska områden i Nederländerna har ungdomsbrottsligheten tidigare varit så hög som 50%, och många familjer har varit involverade i att skydda medlemmar av den marockanska maffian. Dessutom kontrollerar marockanska maffior i Nederländerna och Belgien mer än en tredjedel av Europas narkotikahandel och är ansvariga för dussintals mord, både avsiktliga och slumpmässiga, varje år.

Kostnaderna sträcker sig dock långt bortom kriminalitet. Marockanska invandrare bidrar till fattigdom i Nederländerna och utgör en stor belastning för de nederländska skattebetalarna. En NYFER-studie från mitten av 2000-talet visade att varje marockansk invandrare kostar de nederländska skattebetalarna cirka 54 800 euro under en livstid, medan ett marockanskt spädbarn som invandrar eller föds i Nederländerna kommer att kosta skattebetalarna cirka 200 000 euro under sin livstid.

En annan långtidsstudie av Amsterdams universitet fann att all invandring efter 1995 haft en nettonegativ budgeteffekt på cirka 400 miljarder euro för den nederländska staten. Denna summa motsvarar 73,6 % av Nederländernas nuvarande statsskuld på cirka 543 miljarder euro.

Återvandring av marockaner skulle bryta upp dessa etniska nätverk, befria Europa från massiva nivåer av kriminalitet och utgöra en ekonomisk fördel för båda regionerna.

Det västerländska svaret

Västerländska stater och folk som vill återföra sina stora marockanska populationer måste utforma en policyram som uppmuntrar marockaner att återvandra, på samma sätt som Marocko försöker locka tillbaka sin diaspora.

Det första steget i denna process är att bistå Marocko med att hantera dess enorma energibehov och bristen på rent vatten. Marocko ansökte nyligen om en finansieringslösning från Internationella valutafonden för att kunna bygga avsaltningsanläggningar och solkraftverk. Västerländska nationer skulle kunna bidra med miljarder till dessa projekt i utbyte mot att Marocko går med på att ta tillbaka sina dömda medborgare, vilket på sikt skulle spara vita länder både pengar och lidande. För närvarande spenderar Marocko 3,4 miljarder dollar på olja och energisubventioner för sin befolkning varje år, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av landets årliga budgetunderskott.

Istället skulle amerikanska, brittiska och nederländska oljejättar kunna rabattera sina exportpriser på fossila bränslen så pass mycket att denna subvention inte längre är nödvändig för den marockanska regeringen. I utbyte måste västerländska stater kräva att Marocko tar tillbaka sina medborgare och deporterade diaspora som har brutit mot lagen eller saknar visum - utan dröjsmål. Marocko är för närvarande listat som en motsträvig och samarbetsovillig stat som vägrar samarbeta med europeiska myndigheter vid försök att deportera marockaner. Detta måste förändras i utbyte mot stöd.

Slutligen bör europeiska stater säkerställa att marockaner som återvänder till sitt hemland kan göra det med minsta möjliga byråkrati. Marockaner som vill flytta fordon, möbler och andra varor bör undantas från beskattning. De komplicerade pappersprocesserna för att exportera dessa varor bör tillfälligt avskaffas för avresande marockaner, och alla marockaner som får statliga bidrag bör tillåtas att behålla dessa förmåner i upp till sex månader efter att de har lämnat Europa.

Logistik

En annan oro som ofta lyfts fram vid diskussioner om återvandring är den påstådda omöjligheten att flytta så stora grupper av människor.

Vi kan med glädje konstatera att Marocko redan årligen bedriver en omfattande återvandringsverksamhet. Mohammed V-stiftelsen för solidaritet genomför varje år Operation Marhaba, där 1–3 miljoner marockaner från Europa samordnas för att tillbringa sommaren i sina hemstäder och byar. Stiftelsen erbjuder medicinsk personal, ekonomiskt stöd, dygnet-runt-hotlines och hjälp med att boka transporter till landet.

Marocko samarbetar nära med Spanien under denna operation, och andra europeiska länder har uttryckt intresse för att delta.

Det är uppenbart att Marocko redan har all nödvändig logistisk infrastruktur på plats för att permanent återföra sina landsmän från Europa.

Slutsats

Marocko vill att dess diaspora ska återvända hem, snarare än att bjuda in invandrare, eftersom landet vill bevara sin identitet. Malika Lehyan nämner uttryckligen att hennes nation inte bör följa det europeiska exemplet utan istället värna om sin etniska och kulturella identitet i en alltmer globaliserad värld.

Europeiska folk å sin sida önskar alltmer skapa mer sammanhållna och homogena samhällen. Politiska partier som strävar efter att minska invandringen och vända demografiska förändringar är på frammarsch över hela Europa. Geert Wilders har redan vunnit i Nederländerna med tidigare löften om "färre marockaner", medan Marine Le Pen står på tröskeln till makten i Frankrike. Nigel Farages Reform UK har lagt fram en plattform som kan leda till att miljontals icke-vita lämnar Storbritannien och återställer den demografiska balansen i landet.

Marocko och västvärlden har uppenbart liknande mål och önskningar, men det är endast regeringarna i de vita länderna som, åtminstone för närvarande, vägrar representera den vita allmänhetens vilja.

Det finns möjligheter att bygga nya allianser kring frågan om återvandring och att vända de demografiska trenderna i väst.

Support our mission to take on more writers and contributors:

Zelle: whitepapersinstitute@protonmail.com

Buy us a coffee: https://www.buymeacoffee.com/wppi

Linktree: https://linktr.ee/wppi

Snail Mail: White Papers Policy, PO Box 192, Hancock, MD 21750S