Belgien och det stora folkutbytet
– Att vända de demografiska förändringarna måste gå före politiska konflikter
Belgien framställs ofta i västerländsk media som ett land på gränsen till sönderfall. De flamländska och vallonska nationerna befinner sig ständigt i konflikt med varandra och strävar efter olika politiska, sociala och ekonomiska mål. Ofta söker flamländarna självständighet, medan vallonerna främst försöker hantera den ökade fattigdomen som följt avindustrialiseringen.
Dessa konflikter spelar dock mindre roll. Den vita belgiska befolkningen håller gradvis på att ersättas av utlänningar både från Europa och från andra delar av världen.
Belgien har genomgått en av de mest radikala demografiska förändringarna i västvärlden, och utan förändringar i politiken kommer belgarna att bli en minoritet i sitt eget land inom relativt kort tid. Lyckligtvis har Belgien en policy-, rättslig- och till och med politisk miljö som, om den används på rätt sätt, skulle kunna vända trenden med det stora folkutbytet i landet.
Den nuvarande situationen
År 2023 rapporterade Statbel, Belgiens statistikmyndighet, att belgare med belgisk bakgrund endast utgör 65,5% av landets befolkning. Den belgiska andelen av Belgiens befolkning har minskat med 16,3 procentenheter sedan år 2001, då belgarna utgjorde en betydligt högre andel på 81,8% av befolkningen.
Under samma 22-årsperiod har andelen belgare med utländsk bakgrund – det vill säga naturaliserade invandrare och andra generationens invandrare – ökat avsevärt. År 2001 utgjorde belgare med utländsk bakgrund endast 9,8% av Belgiens befolkning, men idag utgör de 21%. Antalet afrikaner har fyrdubblats, från 210 000 år 2001 till över 823 000 år 2023. På samma sätt har den asiatiska befolkningen nästan fyrdubblats, från 54 000 år 2001 till 199 302 år 2023. Detta gäller endast kategorin personer med utländsk bakgrund.
Den sista kategorin i landet är icke-belgare (de utan medborgarskap), som enligt Statbel utgör 13,4% av befolkningen år 2023. Detta är nästan en fördubbling jämfört med de 8,4% som icke-belgare (icke-medborgare) utgjorde år 2001.
Sammanlagt har andelen personer som inte har genuin belgisk bakgrund ökat från en mindre idealisk andel på 18,2% av Belgiens befolkning år 2001 till en oroväckande hög andel på 33,4% år 2023.
Samtidigt som denna demografiska förändring har ägt rum har antalet infödda belgare minskat kraftigt, från 8,4 miljoner år 2001 till 7,6 miljoner år 2023. En del av denna minskning kan förklaras med den omfattande emigrationen av infödda belgare, varav nästan 300 000 bor i grannländer. Ändå är en så drastisk minskning av den infödda befolkningen, oavsett omständigheterna, oroande.
Den icke-vita befolkningen – personer med ursprung i Oceanien, Asien och Afrika, samt de som är födda i dessa grupper – har också ökat markant under samma tidsperiod. År 2001 utgjorde denna grupp cirka 5% av befolkningen, men år 2023 hade andelen ökat till minst 13%, enligt officiell statistik. Dock omfattar dessa siffror endast de officiella uppgifterna. Andra uppskattningar visar betydligt större andelar av den icke-vita befolkningen. Medan officiell belgisk statistik erkänner att det finns 340 000 marockaner i landet, visar andra studier att antalet sannolikt är närmare 500 000.
Oavsett vilket har den icke-vita befolkningen i Belgien nästan tredubblats under enbart 22 år, medan den totala andelen icke-belgare har ökat från 1,8 miljoner år 2001 till otroliga 4 miljoner år 2023.
Denna demografiska förändring har radikalt påverkat belgarnas syn på sitt eget land. Enligt en undersökning från 2017 av Le Soir och andra organisationer uppger cirka 77% av belgarna att de inte längre känner sig hemma i Belgien. Detta understryks av det faktum att Bryssel, landets huvudstad, år 2023 endast består av 25% belgare.
Vidare anser 43% av belgarna att muslimer inte kan vara belgare. Samtidigt tror en majoritet av belgarna att efterkommande till invandrare aldrig kommer att bli "riktiga" belgare.
Dessa demografiska förändringar har medfört betydande förändringar i Belgien och radikalt omvandlat nationen.
Belgien har blivit Europas centrum för narkotikainförsel. Marockanska gäng utgör ett av Europas allvarligaste hot, och deras gängkrig på gatorna i Antwerpen och andra belgiska städer resulterar i många dödsfall varje år. De albanska, marockanska och arabiska gängen mutar eller hotar arbetare i Belgiens hamnar helt öppet, och många av dessa arbetare (som själva ofta är unga invandrare) tar emot pengar och andra förmåner för att samarbeta med gängen.
Belgien rankas som femma i världen vad gäller antalet operationer för narkotikabeslag, trots att landet har mycket begränsade resurser för att bekämpa gängen.
Våldet i landet har blivit ett så allvarligt problem att Belgiens kung, HM Philippe, tog upp frågan i februari 2024. Den belgiska monarken vädjade till den politiska klassen att agera mot det ökande våldet efter att han träffat Europol-agenter i Bryssel.
Ändå kommer den belgiska politiska klassen inte att hitta några lösningar på narkotikahandeln, de kriminella gängen och det ökande våldet, såvida de inte är villiga att omfamna repatriering och begränsning av invandringen av Belgiens icke-vita och icke-belgiska befolkning.
Politiska lösningar som finns till hands
Trots att Belgien är EU:s huvudstad och en central del av den efterkrigstida nyliberalismen och globalismen som format västvärlden, har landet många politiska alternativ till sitt förfogande och kanske till och med den nödvändiga politiska viljan att genomföra dem.
I Flandern innehar N-VA och Vlaams Belang, två nationalistiska och socialkonservativa partier, den största andelen av regionens lagstiftande mandat. Dessa två partier är också ofta nödvändiga för att bilda de komplexa koalitionsregeringar som präglar belgisk federal politik.
Nationalister har en tydlig väg till politisk makt i Belgien, och att enas om att kräva repatriering som en del av alla framtida koalitionsregeringar bör bli en grundpelare i belgisk politik.
Genom att helt enkelt vägra förnya visum skulle Belgien gradvis kunna avlägsna 431 000 icke-vita personer från landet. Går man ett steg längre skulle Belgien också kunna återkalla visum för vita personer som är kända för att ägna sig åt storskalig kriminell verksamhet, såsom albaner. En återkallelse av visum skulle leda till att cirka 60 000 albaner avlägsnas och därmed slå sönder ännu en central del av den organiserade brottsligheten i landet.
Nästa steg är att hantera de cirka 1,088 miljoner icke-vita personer som redan har belgiskt medborgarskap. De med belgiskt medborgarskap kan fråntas sin nationalitet så länge den inte har sitt ursprung från en belgisk förälder, vilket är ett villkor som skulle gälla för en stor del av den icke-vita befolkningen i landet. Dessa personer kan fråntas sitt medborgarskap på grund av bedrägeri eller falska uppgifter i processen att erhålla sitt medborgarskap, eller om individen gör sig skyldig till ett "allvarligt brott" mot sina skyldigheter som belgisk medborgare, till exempel genom att dömas för ett grovt brott.
Dessa två kategorier skulle omfatta hundratusentals icke-vita personer i landet. Belgien har länge varit ett nav för europeiska äktenskaps- och föräldraskapsbedrägerier. Belgiska och europeiska myndigheter är väl medvetna om problemets omfattning, vilket rapporter ända sedan 2012 visar. År 2019 avslöjade Belgien dessutom flera nätverk för skenäktenskap som importerade dussintals kvinnor per år. Dessa nätverk är också kända för att operera i en betydligt större omfattning.
När det gäller brottslighet utgör marockaner, algerier, turkar och andra icke-vita en stor del av den belgiska fängelsepopulationen. Det är också väl etablerat att andra generationens invandrare är mer brottsbenägna än sina invandrade föräldrar. Detta ökar kraftigt antalet icke-vita brottslingar i Belgien och skulle kunna leda till tiotusentals, om inte hundratusentals, berättigade återkallelser av medborgarskap.
Slutsats
Belgien är hem för cirka 1,5 miljoner icke-vita personer, varav de flesta har endast svaga kopplingar till landet, bor i etniska enklaver och där många är involverade i kriminell verksamhet.
Belgien bör, först och främst, vara belgarnas hem. Belgiska nationalister, som enligt valregistren utgör miljontals personer, måste lägga undan småaktiga meningsskiljaktigheter för att driva igenom en politik som återställer belgarnas demografiska dominans i landet, innan hoppet om politisk handling går förlorat.
White Papers welcomes any financial support so that we may take on additional writers and staff!
White-Papers is a reader-supported publication. To receive new posts and support my work, consider becoming a free or paid subscriber.
Zelle: whitepapersinstitute@protonmail.com
Buy us a coffee: https://www.buymeacoffee.com/wppi
Linktree: https://linktr.ee/wppi
Snail Mail: White Papers Policy, PO Box 192, Hancock, MD 21750